Capitola finns kvar!

En vacker Söndags morgon , solen sken, Leoniide var på ett strålande humör och fåglarna kvittrade. Löööve Jeepen glänste i morgon solen. Det var dax för en utflykt! Anna lurade med sig Alexandra, en aupair från gnällbältet med en nytagen piercing i tungan. Det skulle åkas till Capitola för att ätas lunch, shoppas samt kolla in om den underbara lilla stranden verkligen fanns kvar.

Stranden fanns kvar, dock med en hel del bråte och ett ypperligt klätterträd som en snäll gammal våg hade spolat upp på stranden. Massor av sand har försvunnit (nu kan ju inget försvinna, det vi som har läst fyski litetgranna) och det går inte att gå från stranden direkt till Zelda's uteservering. Inte bra, undrar hur dom fixar det?


Zeldas, precis som vanligt. Och i vintervärmen så är det skönt att sitta ute och äta mat men roligt sällskap. Inget har förändrats på land, inget alls, förutom att det ser litet konstigt ut om man blickar ned mot det kalla havet.

Vi skaffade även en ny badrumsmatta, i form av en surfbräda. Jag lärde mig även att om man drar på ett barn en våtdräkt så kan de spendera timmar i vattnet och pappa kanske får behålla känseln i fossingarna? En bra ide tycker jag nog, men vi får se hur surfig prinsessan är när säsongen närmar sig för snurfing. Enligt rekommendation från en ur-innevånare i Capitola så skall man köra med privatlektioner. Och 3-4 år är perfekt, då blir dom ju riktigt duktiga och vattenvana. Hans dotter var med i BayWatch juniorerna redan och var bara 5 år. Inte helt säker på att det är bra, men man kanske får lära sig att springa i slow-motion som bruttorna gör (eller gjorde) på BayWatch förutom att lära sig livrädda etc?